Amerikansk-kinesisk film från 1973 med Bruce Lee, John Saxon och Bolo Yeung Tse. Detta var den första karatefilmen som hade hög budget och där asiaterna med sina kampsportstalanger samarbetade med amerikanarna med sin teknik och ekonomi. Kampsportskungen Bruce Lee gör en strålande insats som hjälte. Detta är enligt många hans bästa film och han avled bara 3 år senare under mystiska omständigheter. Bolo Yeung Tse, som spelar en av ondingarna, blev på äldre dagar lite halvkänd med filmer som Ironheart och biroller i diverse Van-Damme filmer.

Mr Han är en riktigt lömsk och rik antagonist. Han presenteras genom att mr Braithwaite visar en film på honom för Bruce. "Detta är den enda film vi har på mr Han" säger mr Braithwaite och planterar mystik och svåråtkomlighet. Vidare får man reda på att han är en utbildad skurk, eftersom han är före detta shaolin munk. Han börjar givetvis på 100% för att efter en del hyss från Bruces sida långsamt bli sämre och sämre. Hans yttre konflikt blir att tampas med Bruce. Mr Han är en ganska ytlig bad guy, helt enkelt.

Så kommer själva filmtexten fram med skådespelarnamn, titel och så vidare. Härlig, spännande 70-tals musik synkroniserat med Bruce-skrik ger ett gott intryck och lovar på spänning och slagsmål.

Efter slagsmål och grejer anklagar mr Han mr Williams för att ha inkräktat och dödar honom efter en stunds slagsmål. Sedan försöker mr Han få Roper som ombud i USA och förklarar därför hela sin verksamhet för honom. Han visar dödade Williams för att få ett ja, och det får han. En stark konflikt för Roper, eftersom han redan är så förvirrad.

Roper beordras att misshandla Bruce, men han vägrar. Detta kan man se som Ropers personliga konfliktlösning, när han frigör sig från mr Hans kedjor. Mr Hans hjälpreda Bolo beordras att dänga till Bruce, men av någon anledning vill Roper hellre ta sig an Bolo (för att förstärka sitt ego och lösa ännu fler inre konflikter, kanske). Roper vinner och det blir upplopp mellan mr Hans män och deltagarna.

I slutet ska givetvis vår hjälte Bruce ta sig an mr Han. Ett extremt stereotypiskt motiv i actionfilmer - den godaste möter den ondaste. Här har vi den klassiska "spegelscenen". Ett rum med hundratals speglar överallt tillsammans med skum musik skapar en väldigt psykedelisk scen. Bruce får smällar och mr Han försvinner mystiskt hela tiden. Här ser vi för första gången rädsla och förvirring hos vår hjälte, men till slut dödar han mr Han och allt blir bra!

Sensmoralen med filmen är väl inget speciellt egentligen. De sätter upp heroinlangare som bad guys och visar att sånt patrask inte ska tolereras. En fin actionrulle med gott mot ont helt enkelt.

Musiken är 70-tals flummeri av högsta klass. De synkar musiken härligt med slagserier och förstärker många känslor. Till exempel i spännande springa-runt-och-leta-scener hör man hur musiken blir mer och mer stressande och får hjärtat att slå snabbare.

mod-man

Ett litet arbete i det härliga ämnet Företagsekonomi! Man skulle skapa och marknadsföra en produkt. Jag fick en snilleblixt och fleppade upp fettet. Från 1998. MVG :)

PS. Nu har det diskuterats förintelser i nazismens och kommunismens namn. När är det kapitalismens tur? DS.

yttrandefrihet

Publicerades i FNA#118 1999. Det är ett svar på en i mitt tycke något naiv text om yttrandefrihet.

Svar till yttrandefrihetsartikeln av Kristoffer Berger och Joacim Blomqvist i FNA 117.

Man får noga tänka på vad man säger när man förespråkar total yttrandefrihet. Vid första anblicken måste man ju säga att det är oerhört bra. Äntligen skulle det bli slut på alla lögner, felciteringar, skumma vinklingar, feltolkningar och dylikt. Ingen skulle någonsin skriva en artikel till sin egen fördel. Eller?

Om det rådde total yttrandefrihet där alla fick möta allas uttalande hur de ville, vad skulle då hindra gigantiska medieföretag från att ljuga hur de än ville? Ni påstår att jag, en liten fjuttig tonåring, skulle ha möjligheter att möta deras förtal genom att skriva en insändare någonstans? Jag har svårt att tro det. Jag menar, även om en sådan yttrandefrihet skulle skapa en skörd av mer alternativa tidningar, så skulle ju ändå majoriteten av folket läsa de stora tidningarna. Bara för att en total yttrandefrihet skulle inträda, så skulle inte mediejättar i stil med Bonnier försvinna. Och vem skulle då ha störst möjlighet att ljuga?

Man kan ju jämföra yttrandefrihet med konkurrensfrihet, hur paradoxalt det än må låta. Frihet, utan större solidaritet, betyder ökade klyftor.

Skulle vi uppnå ett anarkistiskt samhälle, där alla tog sitt ansvar, så skulle detta tveklöst fungera. Men nu sitter vi på i ett kapitalisthus, och kan därför inte bara införa total yttrandefrihet hux flux. Förutsättningen för riktig yttrandefrihet är därför ett anarkistiskt samhälle, tror jag.

"Genom öppenhet demaskerar vi borgare, sexister och fascister och deras vidriga anleten lyser blodlöst bleka. Med information raseras neofascismen - vilken skepnad den än väljer att uppträda i." Trots era fina ord och fraser, måste jag säga emot. Information väger inte speciellt tungt mot propaganda - saklighet är ingenting jämfört med en bra lögn. Sveriges massinformation om förintelsen gör det inte mindre lockande för förvirrade att bli fascister. Det är alltid lättare att gå den enkla vägen - bli fascist och skit i andra - än att vara snäll och tolerant.

Det känns inte heller som ni själva är speciellt toleranta med rubriker som "Våra argument kommer tveklöst att vinna, ty de är överlägsna." Jaha ja. We're the best, fuck the rest, yeah. Ni använder dessutom det svåraste språket ni kunde hitta i ordboken och fetar på med metaforer och liknelser överallt: "Positionens grundantagande bygger således på alla människors och individers lika rätt, under ansvar: vem som helst får säga vad som helst och vem som helst får lyssna till vad som helst utan en tredje parts inblandning eller intervention (inblandning)." Utan en tredje parts inblandning eller inblandning, hehe.

körskoleutbildning

En dag fick jag nog av dessa profitdrivna avskum till trafikskolor och skrev en insändare till Hallands Nyheter. Den publicerades, men det var klent med respons. Jag kan fortfarande inte förstå hur allmänheten kan acceptera sådana här ruttna saker. Körkort har ju för tusan gått och blivit en klassfråga! Röt. För övrigt klippte de bort delen om droger, av någon anledning (troligtvtis bara platsbrist iofs). 1998.

Dagens körskoleutbildning kostar i genomsnitt 13 000 kronor och tar ungefär ett halvår att genomföra. Vad får man då för detta? Förutom 20-30 körlektioner får man en 250-sidors teoribok att plugga i.

Min teoribok börjar med att ta upp 20 sidor om människors psyke. Man får det förklarat för sig att en bra förare inte självöverskattar sig själv, har bra självförtroende, god moral och dylikt. Jag frågar mig lite stillsamt hur en teoribok skall göra mig till en sådan människa. De fortsätter: 250 sidor behövs, eftersom unga förare ofta hamnar i olyckor. Sedan ser man att den överlägset främsta anledningen till att unga förare hamnar i olyckor är att de druckit alkohol. Paradoxalt nog för dig? Den främsta anledningen är alltså inte brist på kunskap, utan faktumet att unga gillar att köra berusade.

Den delen av boken som behandlar droger börjar med att ta upp alkohol och rabblar upp precis vad som händer vid vilken promillehalt, hur snabbt alkohol förbränns i kroppen och hur mycket du kan dricka för att lagligt få köra bil. Detta kommer på teoriprovet. Man avslutar den delen med "antingen dricker du ingen alkohol alls, eller låten du fordonet stå", vilket gör informationen ovan meningslös. Sedan följer några rader om andra droger, som verkar vara skriven av någon med noll insikt i ämnet.

Ett påstående löd: "En defensiv förare skall alltid undvika konflikter i trafiken". Rätt eller fel? Det tål ju att funderas på. Själv trodde jag att det var fel, eftersom det inte alltid går att undvika konflikter. Gör man det så hindrar man snarare trafiken. Men nej då, facit säger att man alltid skall undvika konflikter. Det är alltså totalt omöjligt, ja nästan förbjudet, att använda sitt eget förnuft för att fundera ut saker. Du kan inte själv tänka ut rätt svar på en fråga - det måste du ha pluggat in, hur fel det än tycks vara för dig. Jag skulle kunna fylla en hel sida med korkade saker ur boken, men jag hoppas att ni kan inse att boken är åtminstone lite knasig.

För övrigt finner jag det helt sjukt att en industri som drivs av pengaintresse får testa sina egna elever. "Åh nej, tyvärr misslyckades du med uppkörningen och måste betala ytterligare tusenlappar till oss" säger de och räknar pengarna bakom ryggen.

Jag vill med den här artikeln få upp vuxnas ögon för dagens körkortsutbildningar. Jag skulle gärna vilja se hur mycket teori en 40-talist skulle klara av idag. Han eller hon skulle antagligen inte ens kunna köra över en tågräls på rätt sätt, enligt körskoleläraren. Om 18-åringar ska behöva utbilda sig i flera månader för att lära sig köra bil, borde ju i så fall alla vuxna ha något slags test varje år för att bevisa att de är goda förare. "Ja men lilla du, det behövs ju inte - vi har ju erfarenhet". Precis. Ni har inte läst 250 sidor teori - man kan väl för fanken köra bil ändå!

graffiti

Min första publicerade insändare, som jag skickade in hösten 1998 då vi var i full färd med att måla en tunnel vi hade fått av kommunen. Inte ett enda svar.

Kommunen skall ha en eloge för jobbet de givit oss graffitimålare. Nog krävdes det en del tjat, men jag trodde aldrig att kommunen skulle vara så pass godhjärtade som de var. Även om vi inte får något betalt för jobbet, så gav de oss den färg och det utrymme vi behövde för att utföra jobbet. Ett bra drag från kommunens sida, även om vissa inte tycker som jag.

Jag ser inte några nackdelar alls i att måla (snygg) graffiti i en helt nedklottrad tunnel. Tycker du det? Läs vad jag har att säga, och bilda er en uppfattning.

Man kan se det som en uppmuntrat till illegal målning medan jag, och många med mig, ser det som en "lösning" på klotterproblemet. Det är snyggare (p.g.a. mer tid, målning i dagsljus, inte behöva vara rädd för polisen osv) och graffitiscenen behöver inte gå under jorden. Jag tror i och för sig inte att illegal målning kommer försvinna HELT. Människor äter nämligen gärna förbjuden frukt och föredrar illegal framför legal målning. Vill man dra ner på "vandalismen" så får man antingen öka antalet nattpatrullerande poliser eller upprätta legala väggar. Det senare alternativet låter ju betydligt bättre än det första, tycker jag (Varberg har ju som bekant en hel del fula väggar som borde piffas upp)

Självklart betyder det här jobbet så mycket mer än en förskönad tunnel. Vi uppmuntrar troligtvis många till att försöka ge uttryck för sin konstnärliga talang med sprayburkar. För det ÄR konst, vad moralmänniskor än vill säga. Många gånger ÄR det vandalism, men det tar inte bort faktumet att det är ett konstnärligt uttryck! Det har kommit föräldrar och pratat med oss om en studiecirkel där deras barn kan måla graffiti. 10-åriga killar (tyvärr är det inte många tjejer i graffitiscenen) visar oss sina målningar och är väldigt intresserade. Ska dessa växa upp som vi gjorde, och tro att deras konst inte är värd någonting? Ska inte de få möjligheten att måla lagligt? Ska man försöka kväva bort deras intresse, så de inte gör "något dumt"? En hel del frågor, som för mig alltid mynnar ut i samma svar: legala väggar.

Jag ber er att tänka efter. Graffitimålare är inte värda mindre än andra. Vi borde ha samma rättigheter som andra konstnärer! Vi är inga hårdhudade gangsters som själ handväskor, vilket många tycks tro. Och nej - graffitimålande leder absolut inte in i någon tung kriminalitet. Varför skulle det göra det?